Nabil El Alaoui Sossey.

En läsare vid namn Rosaly ställde en intressant fråga i mitt kommentarsfält här om dagen. Frågan löd som följande:

Nabil , snälla kan inte du ge mig lite tips på Svenska B? Hur du klarade av MVG:et? Jag menar jag ser tydligt att du har talang, men för oss andra talanglösa, vad kan du säga för att vi ska kunna förbättra oss?! Hur såg nationella provet i SV B ut?

Kram, R

Jag ska vara ärlig. Jag har inga tips för någon när det kommer till kursen svenska B. Detta då jag inte ens tog kursen på allvar.

För er som inte vet, så har jag inga planer på att plugga vidare efter gymnasiet. Jag tar således inte skolan på allvar, och bryr mig verkligen inte om mina betyg. Allt jag vill uppnå när jag gör uppgifter är betyget G. Det räcker gott och väl för mig. För andra innebär det blod och tårar ifall man får något under MVG, men i min värld är ett G ett MVG.

Vilken dum liten sandneger du är, tänker nog de flesta. Men det är så det är. Jag har andra planer att följa än samhällsmönstret som de flesta fastnat i.

Nåja. Låt mig berätta för er hur jag fick mitt MVG i kursen svenska B.

Det hela började med att jag och en tjej i min klass vid namn Madeleine slog vad. Om jag inte fick MVG på mitt nationella prov i svenska B så skulle jag springa naken ner för avenyn i Göteborg.

Om jag däremot vann så skulle jag… just det! Det fanns ingenting att vinna för mig. Vann jag så vann jag, och det var ingenting mer med det. Jag fick alltså ingenting ifall jag vann. Möjligtvis äran, och rätten till att skryta. Men inget mer.

Madeleine å andra sidan, skulle få bevittna en skönhet springa ner för avenyn i Göteborg helt naken. Detta ifall jag förlorade förstås. Och att se någon som mig, springa naken ner för avenyn, är det inte många som får göra. Det kan jag lova er.

Hur som helst. När det var dags för provet så sket jag – till skillnad från många klasskompisar – i min frukost. Jag åt ingenting, utan vaknade upp 15 minuter innan min buss åkte. Jag satte på mig ett par hängiga byxor och en hoodtröja. På bussen till skolan sov jag med musik i öronen. Så förberedd var jag.

Detta kan sättas i jämförelse med många andra klasskompisar som valde att vakna upp flera timmar innan provet ägde rum – bara för att äta frukost och träna inför provet.

Nåja. När jag väl hade vaknat upp – det vill säga när jag nästan var framme vid skolan – så passade jag på att besöka pressbyrån för att inhandla lite mat att förtära under skrivandets gång. Vad jag köpte kommer ni aldrig att tro. Jag köpte en yoghurt.

Under provets gång brukade jag vända mig om för att se ifall det fanns någon att jävlas med, eller för att se ifall det var någon som bemästrade teckenspråk. Men jag hittade faktiskt ingen att kommunicera med. Alla var som fastklistrade vid sina papper.

Själv satt jag allra längst fram i klassrummet med en yoghurt i handen, benen på stolen och bara looog. Ni vet hur jag ler.

Några veckor senare får vi tillbaka våra prov.

Jag vill minnas att jag var den enda i klassen, av 32 elever, som fick MVG på provet. Jag är för övrigt den enda med invandrarbakgrund i min klass. Och det, om något, är sinnessjukt kul om man tänker efter. Jag bör ju vara den som får IG.

Jag tror inte det finns någon som vet hur vansinnigt gott det är när lektioner blir inställda. Jag, som gymnasieelev, kommer nästan i mina byxor i alla fall.

Jag fick igår kväll ett mail av min lärare i naturkunskap. Det löd som följande:

Hej!

Här kommer lite info angående fredagens lektion. Jag ska som sagt till Amundö med NV ettorna vilket betyder att ni arbetar självständigt på fredag. Förväntar mig att ni löst uppgifterna till livets och människans utveckling (finns under ”delkurs 1″), där det också finns power points på området. Det kan bli ett mindre förhör på detta på tisdagslektionen .

När ni är klara med uppgifterna använder ni resterande tid till grupparbetet.

Det var allt för den här gången! Ha en bra fortsättning på veckan och en trevlig helg! Vi ses på tisdag/Niclas

Något jag kan konstatera, bortsett från att vi har ett förhör på tisdag, är att min lärare fullkomligt regerar när det kommer till särskrivning. Way to go, Niclas!

Tidigare idag var jag minst sagt på dåligt humör. Vad det var som orsakade det vill jag inte säga, men jag var på dåligt humör en mindre del av dagen i alla fall.

Följande konversation utspelade sig mellan mig och min lillebror när jag kom hem från skolan. Anledningen till att min lillebror inte svarade när jag hälsade på honom var för att han var upptagen med att spela på sin dator.

N: Tja.

N: Monir, jag sa tja. Säger man inte hej tillbaka eller?

M: Yo!

N: Fan, kunde du inte bara säga hej eller!?

Jag ville bara nämna att jag uppdaterat några inställningar hos bloglovin’. Ni vet, stället där man samlar alla bloggar man följer.

Förr var det så att prenumeranterna från nyabella.se automatiskt gled över till mig på farbrornabil.se. Men det fungerar inte längre. Detta då jag pillat lite i mina inställningar för att optimera bloggen.

Nu måste ni som prenumererar på nyabella.se uppdatera er prenumeration hos bloglovin’. Det gör ni enklast genom att klicka på bilden jag bäddat in nedan. Annars kan ni använda er av min menyrad längst upp på bloggen.

Bäst vore ju ifall ni klickade på bilden oavsett ifall ni prenumererar på min blogg eller inte. Då skickas prenumeranterna till min sida, medan personerna som inte prenumererar börjar göra det per automatik. Tack på förhand.

Jag hade tänkt slänga in ett inlägg innan jag rusar till bussen.

Som ni säkert vet, så har jag på den senaste tiden handskats med en mytoman. Hon har ljugit för mig om precis allt möjligt vilket resulterat i att vi brutit kontakten. Helt.

Nu blir jag lite nyfiken på att höra andras historier. Många har, till följd av att jag publicerat mina mytoman-inlägg, kontaktat mig och sagt saker som ”jo, jag har också en vän som…” och det har visat sig att mer än vad jag trodde fått handskas med mytomaner på senaste tiden.

Jag vill därför – av ren nyfikenhet – veta vad ni fått höra av mytomaner. Seså.

Minns ni mytomanen jag berättade om igår kväll? Jo, jag skickade ett ganska brutalt meddelande till henne på facebook här om dagen.

*****, jag är trött på att du ska ljuga hela tiden. Jag säger upp vår vänskap och blockar dig även på facebook. Detta då jag inte vill ha någonting med dig att göra.

Hör aldrig av dig till mig igen är du snäll, och ifall du ser mig i skolan – titta bara bort eller något i den stilen. För jag hatar dig av hela mitt hjärta. Du är världens hemskaste människa och jag förstår verkligen inte hur du klarar av dig själv.

Vi känner inte varandra, och har aldrig gjort så heller. Vi har ingen kontakt längre, och hälsar inte på varandra ifall vi mot all förmodan går förbi varandra någon dag. It’s over.

Och för guds skull, sluta höra av dig till min mobiltelefon. Hur mycket du än bugar och bönar så kommer du inte få ett svar. Jag vill inte ha någonting att göra med dig ditt äckel. Lämna mig ifred.

You don’t mess with Nabil. You just don’t…

Kapten Röd, som för övrigt är världens bästa kapten i min mening, kommer att uppträda på Liseberg den 17:e september. Ni hittar mig där den dagen. Allra längst fram.

Det är inte likt mig att publicera information om olika events i bloggen, men detta förtjänar verkligen all publicitet det kan få. Eller vad säger ni?

Det är ju trots allt Kapten Röd vi snackar om, gott folk. Klicka här för att komma till facebook-sidan. Ni som har mig som vän på facebook behöver inte klicka er fram till sidan. Jag ser till att bjuda in er.

När det kommer till min lillasysters kinder, så får man ta till vilka medel som helst. Idag valde jag att ljuga.

För tre dagar sedan skickade vi en ansökan till en simskola i Göteborg. Min lillasyster blev så uppspelt att hon frågade mig ifall jag fått något svar redan nästa morgon.

Nej, svarade givetvis jag. Lär ju ta någon vecka eller två innan man får besked.

Idag kom min lillasyster hem från skolan. Andfådd. Och det fick mig att nästan börja skaka. För så söt är hon när hon är andfådd. Faktiskt.

Jag bad henne komma, men hon fattade precis vad jag skulle göra om hon kom. Så hon sa nej, och fortsatte med vad det var hon gjorde. Det är då följande konversation utspelar sig:

- Iman, snälla. Kom! Jag ska inte göra något.

- NEJ!

- Aja, som du vill. Blir väl inget brev från simskolan till dig då.

- Vilket brev?

- Na-ah, inte utan pussar. Ge hit.

Här utbryter ett pusskalas ut.

- Kan jag få se nu då? Naaaaaabiiiiiil.

- Mwah! Uh… vänta, några till.

- Så. Nu då?

- Asså… jag har inte fått något svar än. Jag ljög för dig.

- JAG HATAR DIG!

Jag fick precis uppleva något minst sagt hårresande. Låt mig förklara vad det är som hänt.

En tjej, vars identitet förblir okänd, har kommenterat på blogg i något år. Hon har lämnat alla slags kommentarer, inklusive ”nabil, din blogg är bäst”-kommentarer.

Denna tjej var jag med förra veckan. Utan att veta att det var hon som kommenterat. Detta då hon aldrig nämnde en blogg, utan bara fortsatte prata på.

Jag träffade 3-4 vänner och hon var en av vännerna. Vi var med varandra i några timmar. Ingenting märkvärdigt alltså.

Men jävlar vad chockad jag blev när jag besökte hennes blogg och sa något i stil med ”jag känner igen henne…”. Hon har ju kommenterat förut! Och så får jag syn på bilder från dagen. Alla pusselbitar sattes på plats där.

Mitt råd till er: börja aldrig blogga. It fucks you up. Really.

Dagens snälla gärning utfördes av någon vid namn Nabil El Alaoui Sossey.

Hela scenen utspelade sig precis när jag hade hoppat av bussen. En kvinna tittar mig då i ögonen och ler lite för mycket.

I’d tap that, tänker jag. Men precis då ber hon mig om hjälp med sin påse. Den var alldeles för tung för henne då hon precis genomgått en operation. Hon ville dock inte ha hjälp hela vägen hem, utan bara till hennes port. Detta fick hon även.

Och detta, gott folk, är dagens gärning. Utförd av ingen mindre än mig.

Screw you, Satan. I ain’t going to hell.