PÅ TRÖSKELN TILL VUXENLIVET
Farbror Nabil

Tittar på kompisens hus

Jag är här och tittar på ett hus som min kompis har flyttat in i. Han har köpt hus ensam. Det är jättehäftigt. Det är ett litet hus och det är bara för honom. Han ska bo där själv. Jag tänker att det måste bli ensamt för honom, men han säger att det inte gör något, att han är van att bo själv. Det är inte jag. Ända sedan jag växte upp har jag alltid bott med någon annan. Men här i Stockholm har jag bott ensam i min lägenhet, fastän jag i början bodde med andra på ett internat. Ibland var det jobbigt, om det var människor som inte lämnade mig i fred. Ibland blev människor inte överens om vad vi skulle titta på, på TV. Då gick jag till mitt eget rum, för jag gillar inte när någon bråkar.

Fick min egna lägenhet och lånade från banken

Sedan fick jag min egen lägenhet och jag lånade från banken. De var väldigt snälla där eftersom jag fick lån. Men jag skulle kunna tänka mig att köpa ett litet hus, om jag hade någon att bo med. Det blir så ensamt att bo alldeles själv. Ett litet hus kan kosta en hel del, två miljoner, kanske. Det är inte så mycket om man köper ett hus någon annanstans än i Stockholm. Jag har en kompis som bor i Härnösand. Där kostar ett hus inte mycket. Men de har lägre löner där. Och allt kostar inte så mycket som här i Stockholm. Maten kostar inte så mycket, inte saker man vill ha i sitt hem, som möbler och fina saker. Kanske man borde flytta till Härnösand? Kanske om jag får barn...

14 okt 2017